Im happier than ever
Vaknade upp imorse med ett jävla bra humör. Låg klämd mellan lina och steffi hela natten och jag var tydligen den enda som sovit bra.
Det är fredag och helg och jag kunde faktiskt inte mått bättre.
However, Satt och funderade på det här med Lina häromdagen.
Man brukar alltid säga, "när man har det jobbigt och går igenom en svår tid så vet man vilka som står där, vilka som är ens äkta vänner"-
Personligen så tycker jag att det kan vara sant i många fall men jag tror mer på att folk är nyfikna, folk vill veta vad som pågår och bara för att någon ger dig en kram så betyder det inte att det är en ärlig person, eller ens vän.
Någon som inte brydde sig förut finns helt plötslig där för en, eller hör av sig genom att ringa eller smsa.
Men det handlar endast om ren nyfikenhet och inte om vänskap.
För egentligen, hur ofta blir någon glad för er skull? Hur ofta är det någon kommer och kramar dig och säger "jag är så jävla glad över att du är lycklig" ? En vän ska finnas där när du ler och när du gråter.
Jag har haft turen att få sådana vänner som finns runt omkring mig. De som finns där i både bra och dåliga stunder.
Sen finns det ju alltid dom som vill komma och 'finnas' där när de inser att något har hänt men sådana människor är ingenting att ha, för det är som sagt bara nyfikenheten som styr de. Och i vissa fall kan de vara skuldkänslorna.
Och i de fallen så är det rätt åt dem :) hehehe
Vad det nu är så vet ni nu det. Kom inte till mig i dåliga dagar när ni inte har varit med och delat mina bra dagar. Det är så genomskinligt.
Det är rent av skrattretande i vissa fall.
