bfblohm

Nu när det ändå är officiellt för alla så kan jag passa på att skriva ett inlägg också.

Min älskade lilla Stephanie har blivit stor. 

 

Det har gått hela 8 månader sen vi sa hejdå till varandra. Du, jag och Emma. Inte trodde jag då att jag inte skulle få se dig igen, eller inte på ett bra tag iallafall.

Du är tjejen som alltid har funnits där för mig, jag kommer ihåg de nätterna jag ringde dig och var asförbannad och du var lika sur du, vi kunde sitta i timmar och bara skrika om saker och ting tills du började asgarva.

Jag kommer aldrig glömma våra äckligt mysiga kvällar då vi satt och åt tills vi ville spy eller hur vi planerade att flytta ihop nu till sommaren. Haha jag vet inte ens vad jag vill komma fram till, bara att jag saknar dig så galet mycket. Speciellt nu.

 

Du har alltid varit min lilla pymée, min lilla midget men fan det är dags att inse att du inte är så jävla liten längre. Det är helt sjukt hur mycket som kan förändras på mindre än ett år. Du ska om bara några månader bli mamma, och jag kunde inte vara gladare för din skull. Önskar bara att jag kunde få vara hos dig, klämma lite på magen och få krama om dig. Jag vill träffa killen som du har snackat om så länge, din pojkvän som nu är din fästman. Jag vill träffa din lilla bebis i Augusti. 

 

 

 

Hjärtat det jag vill säga är att jag är så otroligt stolt över dig, hur mycket du har mognat och hur du tar tag i ditt liv. Att du kämpar för allt du vill ha. Jag älskar dig så otroligt mycket min fina tjej och jag önskar dig all lycka med graviditeten, förlovningen, och framförallt barnet när det kommer. Sen får vi se om vi dyker upp i Mexico till sommaren, jagm, johana Emma och resten av tjejerna. Vem fan vet :)