You've built your wall so high
Vaknade upp ensam hemma hos flisan, fick för första gången på länge sova ut. Satt och kollade på EM damernas korta i stort sett hela dagen. Var en hel del med Suraj också innan jag åkte till jobbet. Frös nästan ihjäl påvägen till tyresö då min andra buss var 15 min försenad. Skakade som ett asplöv och gick på bussen med köldskador. Första frågan jag fick av Ludvig när jag hämtade honom var ; "varför är du sen?? " var redan irriterad sen innan men då fan började det koka i mig. Men bet ihop och log bara.
Åkte till Sofia efter jobbet där mina tjejer väntade. Vi åt en massa gott framför gladiatorerna med ansiktsmasker, sen hoppade vi in i bastun där det förekom en massa skitsnack. Hade en riktigt mysig kväll helt enkelt.
Med tanke på att jag har både varit ledig och spenderat kvällen med tjejerna så har jag haft en sådan irritation i kroppen hela dagen och det sprack för mig alldeles nyss. Fan asså, varför har jag blivit just en sån som inte kan släppa saker och ting? Allt går ju så himla bra för tillfället men ändå så är det något som ligger och gnager. Om det är något som ska förstöra allt nu så ska det fan inte vara något/någon så litet. Men jag e ju som jag är. Jag lyssnar inte när folk säger åt mig att släppa saker, det gör jag helt enkelt när jag själv känner för det.
Jag antar att idag är en sådan dag då allt man har förträngt kliver fram, jo tjena lycka till med sömnen inatt.